Il bombarolo

LE DYNAMITEUR

Ceux qui dis'nt à la ronde que j' déteste mon boulot
Sav'nt pas l'amour que j'y mets, en maniant mon explosif.
C'est presque indépendant, encore quelques heures,
Je vais lui donner sa voix, le détonateur.
Ma fragile p'tite boule, parent artisanal
D' engins faits en série industrielle
Ne f'ra jamais de moi un chevalier du travail,
Moi, je suis d'autres souches, j'suis dynamiteur.

Il me faut être bien plus attentif par les escaliers,
Je ne veux pas  me condamner à mort à l'entrée
Juste le jour où la décision m'est réservée
Sur la sentence de mort ou l'amnistie.
Dans la rue, tant de gens n'ont pas bonne mine,
Ici on terrorise, ou on attrape la terreur
Il y a ceux qui attendent la pluie pour ne pas pleurer tous seuls,
Moi, j'suis pas du même avis, j'suis dynamiteur.   

Vous, les intellos d'aujourd'hui, les idiots de demain,
Rendez-moi la raison qui suffit à mes mains,
Prophètes très acrobates de la révolution,
J' fais tout tout seul aujourd'hui, sans leçons.
J' vais débusquer vos ennemis, pour vous si distants,
Et lorsque je les aurai tués j'vais prendre la fuite
Mais tant que c'est moi qui les cherche, les fuyards, ce sont eux,
J'ai choisi une autre école, j'suis dynamiteur.

Pouvoir, qui es délégué trop de fois à d'autres mains,
Qu'on lâche et qu'on nous rend par tes avions,
Je viens te rendre un morceau de ta terreur,
De ton bruit, de ton désordre.
Ainsi pensait à voix haute un homme de trente ans, sans espoir,
(Et si tout n'était pas juste, presque rien n'était faux),
En cherchant l'endroit le plus approprié pour sa bombe,
C'est à dire l'endroit digne pour un dynamiteur.

Il y a ceux qui l'ont vu rire devant l'Assemblée Nationale
En attendant l'explosion qui témoigne de son talent,
Il y a ceux qui l'ont vu crier des torrrents de voyelles,
En voyant sauter un kiosque à journaux.
Mais ce qui a frappé rudement son orgueil
C'est bien son image à Elle qui perçait de chaque feuille,
Loin du ridicule où elle l'a laissé seul,
Mais sur la première page avec le dynamiteur.

Traduzione di Joëlle Iannicelli e Riccardo Venturi

Bombmannen - Il bombarolo

Den som går kring och säger
att jag inte gillar jobbet
vet ej hur många timmar
Jag ägnar mig åt bomber
Jag ägnar mig oändligt
Ja, väldigt många timmar
ger sen min röst åt honom,
Den här detonatorn

Min bräckliga Pinocchio
är släkt med fabrikören
som konstruerar verktyg
i stora industrier
av mig så gör han inte
nån vanlig enkel jobbare
jag är av annat virke
Jag är en bombman

När jag går nedför trappan
jag måste vara varsam
att avrättas vid dörren
det vore ej försvarbart
Den dan jag har beslutat
att valet är mitt eget
att då bli dömd till döden
eller frigiven

Jag ser så många ansikten
så bleka ja helt väck
den som ej saboterar
blir alltid sjuk av skräck
De väntar på ett höstregn
vill inte gråta ensam
Jag är av annan mening
Jag är en bombman

En Intellektuell idag
och idiot i morgon
Ge mig tillbaks min hjärna
Det räcker för två händer
revolutionsprofeter
rör sig som akrobater
Idag jag klarar allt
nekar lektioner

Jag snokar rätt på fienden
dom är så långt, långt borta
och när dom sen är döda
så håller jag mig undan
Men ända tills jag finner dom
då håller dom sig undan
jag valt en annan skola
Jag är en bombman

Vår makt blir alltför ofta
till andra delegerad
men fri och återlämnad
från dina flygmaskiner
 Jag kommer ge tillbaka
en bit utav din terror
Jag ger dig av din sjukdom
liksom ditt buller

Så tänkte han den starke
en desperat på tretti
han tänkte ej alldeles rätt
men inte heller galet
i det han sökte lämpig plats
för trytoldetonatorn
och denna plats var värdig
för en sån bombman

Och dom som såg hans skratt
där framför parlamentet
invänta explosionen
han visade sin kunskap
Man såg honom där gråta
en störtflod av vokaler
han ser den explodera
en kiosks lokaler

Men han blev ändå sårad
så sårad blev hans stolthet
av bilden där av henne
Den lyste ifrån bladet
långt borta från det löjliga
hon lämna honom ensam
Där på första sidan
Han var en bombman

Bengt Edqvist, Gothenburg, Sweden